Just inkommen från promenad till Nyckelviken. Har bestämt
om kapitel 11 i det jag skriver. Och om att låsa version 1.0 av min
nya freeware på nätet - efter 2,5 månaders beta-testande.
Ericsson dyker i stormen. Det är märkligt att det inte går att klara allt med tillgång till nästan obegränsade resurser! Som konsult har jag sett lite av mobiltelefonutveckling på nära håll och kan fundera. Det är väl så, att svaret kanske ska sökas lite längre ner.
Tillvaron är volatil. Mycket mer än under mina ungdomsår, då världen var stängslad med handelshinder. Då kunde man låta några coola byråkatsnubbar ta några år på sig för att utreda vad man skulle göra med en viss bransch. Alltmedan personalen kunde fundera på om man skulle stå på strejkbromsen eller inte. Ett liv utan gaspedal, en verklig nollversion som gått förlorad.
- - -
Konkurser bland dot.com är dagens repetitiva nyhet. Så?? Om man för flera år sen hade frågat någon yrkesverksam med mer än sju år i databranschen, hade man nog fått höra att sådana nybakade spolingar, som satt på hypade webb-byråer, nog inte skulle stå rycken när lasten ökade och kunderna krävde upp till bevis.
Ofta kan man ju tycka att det egentligen skulle behövas ganska lite insiderkunskap (eller snarare verklig kunskap, på några kilometers avstånd från Stureplan) för att göra allting ganska så rätt.
Men det är väl just det att det inte är så: Det som stort sker, sker mot bättre vetande. Men ändå med visst bortfall.
- - -
Det är ett väldigt bowlande nuförtiden hos det mediala kulturgänget. Det ensamma bowlandet är på tapeten.
Låt oss hylla det ensamma bowlandet! Låt oss vara glada över möjligheten att vara i en formidabel minoritet, ja rent av ensam. Låt oss bowla ensamma i de sanna urbana miljöerna.
Ganska så trött på motsatsen är jag. Trött på allsköns församlingar med underbegåvade tokstollar som sitter med dagordningar och kaffetermosar och tänker djävlas med mig. Jag känner alltid obehag inför bostadsrättsföreningar, som alltför ofta leds av någon otäck typ som hittat sin nisch. Som vill förbjuda barnen att spela boll och som skriver försåtliga insändare från den demokratiska överheten om kommunens byggplaner i närområdet. Eller nedslående föräldramöten som inte bryr sig det minsta om barnens skolgång, men som kan diskutera i tre timmar om, och om, hur, man ska samla in pengar till skolresa.
Här i Nacka har en grannskapsmobb nyligen lyckats köra iväg den begåvade entreprenörskvinna, som ville rusta upp det hundraåriga Grävlingsbergspensionatet för ny tillvaro som kursgård.
Jag trivs i min hyreslägenhet med utsökt utsikt. Med grannar
som ser trevliga ut. Som jag inte vet så mycket om.