Att köpa ved på landet
Jag har bott en period för ett tag sen i en fantastiskt fin by på
landet, mellan två sjöar i en av Bergslagens många vackra
dalgångar. Vi bodde i ett före detta missionshus och veden till
den väldiga missionshuskaminen köpte vi av en av grannarna, en
bysenior som i sin ungdom hade varit dräng på kvarnen, som då
hade legat där minikraftverket nu låg, i den lilla ån
som flöt stilla genom byn och förband de två sjöarna.
Jag högg upp mina 13 kubik eller så, men blev oftast klar
farligt sent nära inpå midsommar. Veden var de första åren
sisådär, mycket al och annat segt och blött. Men det tog
sig. De sista åren var det nästan bara björk och jag sågade
med klingan hos grannen nedanom i backen.
Så är det i samhället. Tror jag nog. Man ska inte vara
av det rätta virket, utan man ska invänta det rätta virket.
I politiken, på akademin, på jobbet.
