Jag fick den som en del av ett OS/2 development kit, som en smått visionsgalen datachef på företaget där jag arbetade abonnerade på . En hyllmeter i månaden eller så med beta-versions-manualer för ett nytt operativsystem. Datachefen hade bokstäverna I-B-M i blått i pannan. Den vanligaste typen av datachef vid den tiden. Sekreterarna tillhölls att använda något skräp vid namn "DisplayWrite3", när det fanns Word Perfect. Detta i väntan på att IBM-Messias skulle stiga ner från himlen. Och han var alltid på väg. I ganska många år.
Det var alltså på den tiden då IBM härskade lika majestätiskt som Bill Gates gör nu. Den Bill som sen med envishet lurade skjortan av IBM Gud fader själv.
Ja, det började väl just då. Man småkivades om OS/2, som man skulle samarbeta om. Microsoft drog sig ur och pulade länge övermodigt med något som skulle heta "NT". Som kunde tyckas se ut som ett mycket betänkligt svajande fuskbygge. Jämfört med det gudomliga företagets goda smak för det rätta. Och IBM var nu guden som aldrig skulle svika sina troende.Datachefen hade många heliga pergamentrullar som vittnade om detta.
Jag frågade en gång en IBM-anställd i Kista om hur han såg på arbetsmarknaden. Jag fick omgående nogsamt veta att den som arbetade på IBM i princip hade livstidsanställning. Och att IBM aldrig kunde tänka sig att rekrytera personal direkt från en kund.
Några år senare stötte jag av en händelse ihop med just denne man i en sjabbig PC-sylta på Kungsholmen, när jag åkte runt för att hitta ett exemplar av en viss bärbar 486-a.
Det var boken alltså. "Inside OS/2". Jag minns läsupplevelsen. Sida upp och sida ner om något kämpastort, som skulle heta Presentation Manager. Som skulle vara så djävla viktigt. Omständliga exempel med trivialiteter som en visuell papperskorg och ett klippbord.
Inte var man så berörd. Det var verkligen lite svårt att ta till sig. Hade de inte hakat upp sig lite grand? Kunde man tycka.
För vad gick väl upp mot en DOS-applikation av bästa märke. Och att snabbjoxa vid DOS-prompten! Nog var det väl idiotiskt att skriva hyllmeter med manualer om ett operativsystem som gjorde allt långsammare för banala skärmpapperskorgars skull.
Något liknande tyckte väl jag någon gång om Internet.Trots att någon långt tidigare bestämt hade påpekat för mig att ett kommande allmänt billigt nätverk lätt skulle lösa vissa problem som jag själv föreslog skulle lösas på ett mycket mindre revolutionerande sätt. Det var bara att vänta något år eller så. Vilket var alldeles sant. Vilket Bill Gates förstod långt efter de flesta av oss.
Nå, den finns där! Papperskorgen från Rank Xerox, Apple och OS/2-gänget. Att IBM och Microsoft blev ovänner spelade nog ingen roll. Det var väl ungefär samma glada hacker-gäng som kodade, vare sig det stod OS/2 eller NT på skylten. Threads var ju bra, det kunde man lära sig av de mer erfarna från 1960-talet. Och Presentation Manager satte man på plats. Trots att de erfarna från 1960-talet säkert ansåg att det kvalificerade för sinnessjukhuset.
Det är märkligt att ha sett det. Att ha sett hur det går att bygga framtid. Att kunna ta sikte på målet, men inte känna till vägen dit. Att ha intuition. Att ständigt ändra sig för att göra det rätta. Att få hela världen dit man pekar. Att hålla käft och njuta av bygget.
Allt det som politiker inte kan. Nittonhundratalets politiska,
massmediala och samhällsvetenskapliga paradigm är på väg
in i förruttnelsen. Det är min fasta intuition. Just leave it!
Tänk ut något nytt!