Det bokliga språkets högst dubiösa anspråk på att vara tanken själv skulle tydliggöras, som en recensent kanske skulle uttrycka det.
Man kan sitta på parkett och vara lika förundrad som egyptologen över hieroglyfen. Men tron kan försätta berg. Konst och intellektualism är en slags religion. Det Jesus och andra i den branschen lär ut är dogmatismens mysterier.
Giv mig ett ord med många stavelser och jag ska göra dig
lycklig med det, kunde Jesus ha pratbubblat på Genesarets strand.
Nu gjorde han ju inte det, han talade inte som Karl Marx, snarast tvärtom.
Men han tycks ändå ha berett vägen för 2000 år
av halsstarrig intellektualism på det skrivna ordets grund. Helt
utan penna. Salig är den som ser sambandet.