Utan vår inbilskhet vore vi automater. I moralen finner vi lögnen underst i helvetets svavelkok, drastiskt skild från litteraturens fiktion som seglar tryggt högt ovan.
I inbilskhetens värld av förhoppningar och föreställningar, som odlas med feberns värme och kroppsvätskornas brus, där konkluderar vi kärleken. Kärleken är vad vi sätter i stället för gudar. Inbilskhetens religiositet har här i alla tider hittat ett fokus.
Och ovanom detta, för ernående av feber utan kärleksbrunst, har vi politiken och filosofin. Från Sancho Panza till Florence Nightingale, från Aristoteles till Nietsche, från John Stuart Mill till Tony Blair.
Den cyniska sanningen är inget för oss.