På sjuttio- och åttiotalet låg vi i som tättingar för att konka fram besked om stora tänkbara utvecklingar på nittiotalet, ja rent av ända fram till år 2000.
Vem bryr sig i idag. Vi har fullt upp med just den framtiden som objuden har infunnit sig och vi har väl ganska kul. Månfärderna ligger långt bakom oss.
Nån lyx med nån jäkla automatisk framtid har vi inte råd och tid med längre. Framtiden är vad vi gör den till, här och nu.
Förmodligen totalt oacceptabelt och ute som idé för
ett par decennier sedan.