Jag är tillräckligt gammal för att ha haft Ingemar Hedenius som ateistisk befriande läsning i tonåren. “Vad har den teologiska fakulteten på universitetet att göra” var det ”j’accuse” som Hedenius utslungade mot sitt 1950-tal.

Förmodligen har varje generation haft liknande ateistiska frälsarkransar för intellektuell räddning.

”Vad har religionen gjort människor för gott? Antagligen inget.” Mötte det nyligen i en verandakonversation. Rätt så, befogat. I dagens nyhetsflöde kan man hämta upp att muslimska politiker i Irak lagstiftar om att nioåriga flickor kan giftas bort. Det går säkert att hitta motsvarande absurditeter från tok-kristna i västerlandet.

Änddock, filosofen Hedenius hade lika lite som någon annan nyckeln till universums utsida.

Kristendomens bibel bygger på evangelister som inte hade förstahandsuppgifter om en eventuell historisk Jesus. Och den bygger sen ännu mer på Paulus frihjulande tankebygge.

Allt byggt på judendomens skröna, som roterar kring en gloriös judisk stormaktsperiod med kungar David och Salomo. Vilken densamma ter sig mycket osannolik för historiker och arkeologer.

De regerande världs-religionerna är i mycket ett anekdotiskt myller som måste behandlas med strykjärnet för att bli filosofiskt användbart. Men ändå..

Se och begrunda vilken succé i den civilisatoriska utvecklingens historia som denna filosofiska rappakalja har haft!

Se på påvestolen i Rom som har befolkats av många skurkar, men som alltid
har rest sig på nio. Genom snart 2000 år har den utvecklat ett internationellt ledarskap som byggt på ideella principer. Dess klosterväsen är en imponerande överbryggning mellan antikens vetenskap och den nya tiden. I de protestantiska länderna skapades med tiden en mäktig hybrid mellan statsförvaltning och själavård. Ska man tro Max Weber var det rena raketmotorn för utveckling.

Se på yrkesvalet i det gamla Sverige. Att bli präst var förmodligen det enda alternativet för de som ville ägna sig åt tänkande verksamhet.

Se på Lars Levi Laestadius, som skickades upp till Karesuando av Härnösandsbiskopen med uppdraget att pacificera en svårstyrd provins i norr. Han lämnade efter sig en frikyrka som som är ökänd för sitt bigotteri, men själv var han en frifräsare som forskade i botanik på akademisk nivå och tilldelades hederslegionen för deltagande i ett franskt forskningsprojektet till Nordkalotten. Han hade gardiner i fönstren på prästgården och rökte pipa som en borstbindare. En sådan man hade nog inte godkänts i någon av de 17 sekter som i dag vårdar hans varumärke.

Se på katolska munkar som under många hundra år arbetade med att förutsäga påskens inträffande, denna svårartade teologiska konfliktkälla. Påsken hamnade till slut rätt. (Det tog extra tid i Sverige som värjde dig mot djävulens påfund kommande från Rom). Almanacksforskningen hade en astronomisk spinoff och bidrog till att den astronomiska vetenskapen inte stod totalt stilla mellan Ptolemaios och Kopernicus.

Se på Anders Chydenius som var kyrkoherde i den avlägsna finska socknen Sotkamo, men också nationalekonom och inspiratör till 1809 års radikala svenska lagstiftning om tryckfrihet och offentlighetsprincipen.

Filosofens intresse för att finna dörren ut till universums baksida möts av de flesta med ett defensivt ointresse. Men trots all beklagansvärd antiintellektualism i världen, sker det en ständig ackumulation av utvecklande tänk i form skrivande och bibliotek. Omsorgen om böcker och bibliotek är fundamental för intellektuell utveckling. Och webben är en infernalisk version 2.0 av biblioteksväsendet.

Bra och dålig teori skiftar, men pusslets bitar måste vi vårda.

Den irländske munken står i klosterbiblioteket och kopierar böcker och försöker finna metoden för att kalenderplacera påsken för all framtid. Jag tänker mig att ett grått dagsljus silar in över hans gärning.

Lätt är det inte. Samhällsvetenskapen blev aldrig exakt och fysiken har landat i att universum är ett knappnålshuvud som har exploderat.

Tillvaron är oklar. Ingen kupé i hjärnan erbjuder medfödd insikt. Den villkorade kunskapen påminner om det grå ljuset före soluppgången. Min vän munken lägger pussel i Aristoteles’ låda. Idag kanske vi tänker Karl Popper eller Hegel.

Ingemar Hedenius hade valt den anglosachsiska analytiska filosofin. Som trots allt inte är mer än några böcker i hyllan bland många andra.

Men Ingemars harmsna fråga om teologer och akademin har fått ett överraskande svar: Man märker att teologisk forskning numera ofta är objektiv och icke-konfessionell – idag kan du forska om det gudomliga och vara ateist eller något annat. Mänskliga institutioner är smartare än människan.