Vi har anledning att känna besvikelse över att miljöaktivister verkar hålla på med allt möjligt annat än effektiva åtgärder i tid mot växthusgaser i atmosfären!


Hej Greta!

Jag läste  i elektriska bladet att du ger ditt stöd till  de som är mot produktionsökning vid Brofjorden-raffinaderiet.

Det var tråkigt, jag trodde att du stod vid Parisöverenskommelsen.

Svenska Naturskyddsföreningen är, trots det respektingivande namnet en organisation som berömmer sig av att alltid kräva mer radikalism. Man undrar i bland över metoderna som förespråkas.

Här krävs en  förståelse för energisystem och internationell sjöfart. Det är bekvämlighetsflaggade fartyg som går mellan (fri)hamnar i olika länder och bunkrar sin olja för driften var som helst.
Om miljövänner i Sverige lyckas  ta bort  nuvarande eller framtida produktion kommer den momentant att ersättas någon annanstans i världen.

Här försöker man göra om det meningslösa tricket att minska giftiga utsläpp och olje– och kolanvändning mm genom överlåta hanteringen av insatsprodukter till industri i Kina och andra mer extrema lågprisländer.

För den som inte bryr sig om vad siffror står för, framstår det som om Sverige är ett fantastiskt föregångsland.

Svaveldioxid och koldioxid från utflyttad produktion blir densamma eller högre. Gaserna lägger sig alltid jämnt jorden runt.

Miljöaktivister bedriver ett ställningskrig mot internationella organisationer. Hur ska det bli?

Den tragiska sanning som är mest trolig är att det inte spelar någon som  helst roll hur det blir med miljö och utsläpp i Sverige.  Vi är för små, bara en bråkdel av det hela.

Vad som avgör är hur det utvecklar sig just nu med stigande elförbrukning i Kina och Indien. Om det kan bli något annat än en strid ström av kolkraftverk.

Om man verkligen oroar sig borde  man göra en ny bedömning av kärnkraften. Noll växthusgaser.

Men så orolig kanske man inte är?

PS

Jag fick inte något svar av Greta, men jag noterade att hon höll ett tal på Dagens Nyheters redaktion i viket hon betonade att tidsaspekten är avgörande ,

Bilden är ett klipp från DN om hennes möte med DN:s redaktion. (DN 2020-09-24)

Du som har diagnosen Parkinsons sjukdom har en lång väg att vandra. Efter 10 år kanske du får ett erbjudande om något mer drastiskt. Det kan gälla att ta hål i magen eller i huvudet, eller att sticka in en kanyl blodomloppet. En förutsättning är att reaktionen på mediciner är rätt (effektiv) , Dessutom måste du vara positiv till sinnet och kapabel till skötsel av pump slangar och genomföringar. Om allt stämmer kan det bli en avsevärd förbättring av livskvalitén, det vill säga ett reducerat antal timmar och minuter under dagen då du inte kan gå eller skakar eller vad det kan vara som är din specialitet, Ingen patient är den andre lik. Det gemensamma är olika.

Det är nog ganska säkert att du har Parkinsons sjukdom…. Den mindre farliga varianten…

Och då finns det mediciner??

Ja, men jag tycker nog inte att du behöver börja nu med det. Du kan gott vänta ett halvår, ett år eller så..

”ANFÄKTA ANAMMA” skulle väl Kapten Haddock ha sagt. Vad är nu detta?
Jo detta är en värld där vi vandrar i ett diagnos-mörker. Man ser så småningom mönstret. Hur Parkinson (inte) botas Många med mig har när beskedet slagit ner, oroligt frågat om man ska räkna med att dö i förtid. Varpå läkaren alltid svarar att medellivslängden för Parkinson endast är obetydligt under medel.
Det finns en Parkinson-medicin, som var först på plan. (Levodopa, L-dopa som ökar tillgången på dopaminet. Hedra Arvid Carlsson – svensk nobelpristagare.)
Levodopa fungerar på de flesta. Klockrent och med få biverkningar.

Men den tappar stinget om den används under lång tid. Anses det.
Därför är det bäst att börja med alternativa Parkinson-dödare.
Det finns många, men det kokar egentligen ner till tre. Jag gick nog igenom nästan hela katalogen under mina första 10 år. Grunden i strategin att använda de tre huvudtyperna av modeller för återställning av den mänskliga apparaten. I mitt fall blev det Requip depot och Azilect och och så småningom en försiktig introduktion av Madopark (alias Levodopa). Det är ett idogt och försiktigt mixande med olika preparat/varumärken medan de olika symptomen poppade upp i idel nya kombinationer.
Under de sista åren av den inledande tioårsperioden var jag utrustad med APO-Morfin-sprutor, som jag kunde ta vid behov. Ett stick med ett par milliliter gav en fin återställning inom fem minuter. Det är inte morfin, utan ett ämne som fanns redan på trettiotalet och som senare har upptäckts vara utmärkt (utom för vissa).

Nybörjaren kan resonera utifrån att ha börjat med en eller ett par tabletter per dag och det har ju inte så mycket gemensamt en annan mer erfaren person, som kanske är nere på en tablett varje 80 minut eller så. Stressen kring allt räknande , tidtagande och alarm-plingande är ingen liten sak.

MEN, under dessa tio år tycker jag nog att olika mediciner hade sin verkan, men det var alltid cirka 25% som inte var kompenserat. Det var uppenbarligen enligt huvudprincipen att inte bränna krutet för snabbt. Madopark/Levodopa skulle nog sparas för framliden. Då det dessutom skulle komma att krävas starkare doser. (Plus en del gurgel om överdosering som orsak till hallucinationer och sexuella störningar som jag hoppar över här.

En dag säger min käre läkare plötsligt att nu är han nog färdig med mig. Det är dags att gå vidare. ”Jag har skrivit en rekommendation för dig till Karolinska.!” Det är så att där gör dom grejor för de som ska vandra vidare in ”avancerad fas”’.

Jaha, jag som trodde att jag hade det bästa!

Jag gick in i AVANCERAD FAS. En annorlunda värld! Jag skickades prompt runt på nya grundliga observationer. Där fanns Parkinson-sköterskor och kuratorer, något som man hade läst om i de stora fina Parkinson-tidningarna, men som jag nog inte hade trott fanns.

Avancerad Parkinson, det betyder för närvarande i Sverige ett av tre alternativ:

DuoDopa dvs hål i magen och en pump som matar levodopa-gel in i tunntarmen

APO-morfinpump som är en nättare pump med injektionsnål som placeras på nytt ställe två gånger om dagen (En ny pump modell, som är mindre, är på väg ut till testande patienter.)

DBS. Man borrar hål i skallen och petar in flera elektrod-stavar. Med precision.

Vad säger man om det? Mina val har varit:
1) Hål i magen, det var det minsta problemet.
2) APO-morfin har jag haft i spruta, så jag vet att två stick-in om dagen annat än i ändan inte är hållbart. Mindre ingrepp än maghål kanske? Tja även hålet kan ju läka ihop.
3) Ja till DBS vill många läkare ha för att de forskar på det. Men det är svårt att tänka ”hål som hål”. Och det förekommer ju att det utfaller mindre bra. Jag känner en ”ungdom” som tycker att det gick snett. I hans fall dålig verkan och nya biverkningar

.
Jag fick gott om tid att tänka om hur jag ville ha det.
Hål i magen kunde ju vara ett ”NEVER”.
Men jag hade fått en nytt tänk.
JA, TACK. Jag tänkte att det här var ett nödvändigt ja. Att bli återförvisad till neurolog i förorten eller en snålare neuro-mottagning med en framtid utan hopp, det kunde bli min olycka. Och pass-på åldersgränser..!

På mitt ja följde verifikation av ja-et och sen test för att säkerställa att jag var en riktig levo-dopare. Jag fick ett plaströr genom näsa ned till tunntarmen. Införsel med levodoapump vid högra örat under några veckor.
Så till kirurgen där de med ett enda ryck slet ut plastslangen samma väg som den så elegant hade skjutits in, med hjälp av enbart enkel röntgen. Sen narkos: ” Räkna till .”

”Uppvak två timmar senare med plaströr genom ett hål nära naveln och en stopplatta på insidan plus en härva för spridning av levodopa-gel på insidan .
Sen inlagd en vecka på R19, en spännande vårdavdelning med väldigt varierande patienter. Från nära-IVA-status till sådana som jag. Helikopterplattan ligger i våg med avdelningen, så påstigning för flyg till annat operationsbord kunde ske genom ett fönster.
Man fick beställa måltider från meny!
R19 på gamla Karolinska var häftigt. Jag hoppas att nya Karolinska har tänkt om vad gäller toaletter-dusch med låsbara ingångar från två håll
Mycket omtänksam personal. Som ibland kunde storma fram genom korridoren likt en buffelhjord. Då var det ett larm som hade gått.
Ansvarig läkare på neuro var engagerad och omtänksam.Han tog sig till och med tid att åka upp till avdelningen för att kolla att allt gick bra för mig.

Ja, så var det några ord om pumpen. Vi med DuoDopa. I många länder.
Min box har snart tickat i tre år, ett knappt hörbart klick en gång i minuten. Sjukvården har ett avtal med en speciell ”support” som skaffar fram vad som behövs i teknikväg. De täcker hela landet. Plastmojänger, klädesplagg eller pumpservice.
Inför en tvåveckors charterresa till Kreta lyckades jag inte hitta en acceptabel lösning för transporten av de kylda kassetterna, men Duodopa-servicen fixade det. En fransk super- kyl väska skickades med flyg från Paris.
Den väskan använder jag numera varje natt för att kunna montera pumpen med en kylskåpskall 100 ml levodopa-kasett vid sängen. Jag kan omöjligen gå de 10×2 metrarna till kylskåpet. 50 minuter efter att pumpen har monterats är jag aktiverad och rör mig obehindrat. Endast Parkinson-sköterskor skulle kunna märka något.
Så var det..

GUNNAR SOMMESTAD

Levodopa är den verksamma substansen den medicin som har funnits längst. (Arvid Carlson, 1963 Nobelpris 2000)

A. VI ÄR INTE SOM ANDRA

Sverige kritiseras numera ofta för att vara oansvarigt och slappt i epidemibekämpningen. Vi har blivit en skurkstat som ensam visas med rött på kartan i TV-studion. Svenska medborgare är ovälkomna i stort sett överallt.

Frontmannen i den inhemska oppositionen mot den svenska Corona-strategin är kanske Björn_Olsen. Han hade sitt sommarprogram i går (28/7) och hade därmed en möjlighet till att matcha Anders Tengvalls motsvarande program (den 24 juni).

Olsens sommarprat var mycket intresseväckande och välgjort, men jag blev inte så värst mycket klokare på vad Olsen och hans 22-grupp skulle ha gjort bättre än FHM-gänget. Jag kan inte undgå en känsla av att det vilar en viss logisk sluddrighet över hans argumentation.

Han utropar sig till segrare i kampen mot Tengvall. Det är inte så klart vad Olsens seger består i. När programmet sändes gick faktiskt kurvorna Tengvalls väg.

Kritiker av dem svenska epidemi-hanteringen har en benägenhet att när argumenten hotar att tryta, dra till med att ”5000 döda är ett överväldigande bevis för Sveriges misslyckande”. Att man då svarar att andra länder som England, Spanien, Belgien har samma eller högre nivå än Sverige på överdödligheten slår man tillbaka med nordiska länder, som ligger nästan på noll.
Emellertid, nu finns det ett intressant fall att tröska orsakssamband ur: Skåne som i skador ligger jäms med Danmark. Med svenskt recept.

Jag står nog pall som Tengvall-supporter. Det mesta i Sverige hanteras okej. Det som brister ordnar vi till. Det är ju det det handlar om.Folkhälsomyndigheten går på högvarv med att skapa statistik, dokumentera och skriva anvisningar.

Enligt attitydundersökningar är 80 % av folket nöjda.

Under våren följde jag presskonferenserna i Solna noga. Jag kände faktiskt stolthet när det aktiverande, vuxna anslaget spelades ut. Regeringen hävdar att vetenskap slår politik. När det verkligen gäller då är mobbningskandidaten Sverige inte att leka med.

B. SVENSK MYNDIGHETSKRAFT Vi står och faller inte med regeringen. Det var Axel Oxenstierna som redan på 1600-talet såg att skötseln av landet inte kunde anförtros virrpannor i den politiska toppen. Sverige fick sina första myndigheter.

Detta landet gillar management som är grundat på vetenskap, #konsensus och arvet från Axel Oxenstiärna samt Saltsjöbadsöverenskommelsen.
(Man ville tala med hr Trägårdh. Hur mycket kan man säga att Sverige skiljer ut sig? Seriöst. )

Jag har själv varit en del av detta myndighets–Sverige. Jag har sett denna unika maskin inifrån.

.
De svenska myndigheterna är olika stora. De är ett par hundra till antalet och förklarar varför den svenska regeringens kansli har en så beskedlig storlek. De kan ha 10, 100 eller 10 000 anställda, men de har mycket gemensamt.

Regeringen styr myndigheter utifrån ett styrdokument, som staten skriver endast en gång om året. I verkligheten sker naturligtvis en hel del informell påverkan, men respekten för idén om den självständiga myndigheten är stark i Sverige
De statliga myndigheterna leds av generaldirektörer, som utses av regeringen. Länen har landshövdingar, som ansvarar för vissa statliga verksamheter i den kommunala verkligheten. Förordnande-perioden är typiskt fyra eller sex år.

Dessa tillsättningar är inte särskilt politiserade. Oftast fungerar de som reträttplatser för erfarna politiker. I Sverige finns ett mycket starkt stöd för idén om oberoende professionella myndigheter och den som försöker storma in som en ny chef med omvälvande idéer, brukar snabbt möta formidabelt motstånd.

Myndighetens anställda handläggare kallas ofta byrådirektörer, trots att de numera saknar byrå med underställda sekreterare, sifferräknare etc. De har automatiserats bort.

Men den svenske byrådirektören står stark. En oinskränkt anställningstrygghet, god utbildning, områdesansvar och numera en spännande vardag med EU.
Jag vill mena att en handläggarroll på en central myndighet är ett väl så gott val för en samhällsintresserad person, som att sträva på som disputerad forskare.

Den svenska benägenheten för att platta till organisationer gör att handläggare ofta får göra föredragning av ärenden direkt med högre chef. Ett annat uttryck för att sätta effektivitet och god personalhantering främst är när regeringsdepartementen låter kunniga och erfarna medarbetare på myndigheten representera Sverige i kommitté-arbete i EU. Rapportering direkt till en departementssekreterare. Det är också en fin karriärväg.

Så kan det vara. Hygglig arbetsro långt borta från politikers ytlighet och korta perspektiv. Ingen förslösad tid på att ständigt behöva söka forskningsanslag.

Onåbar för eventuell direkt påverkan från regeringsfolket bakom sin avdelningsdirektör och generaldirektör.

 

C. SKO-FELET – ANDERS BORGS STRAFFEXPEDITION MOT STATISTISKA CENTRALBYRÅN 2008
En minister sätter sällan sin fot på en myndighet och en direkt kontakt med verksamheten på golvet är otänkbar. Ett undantag att minnas är skofelet på SCB 2008, som skapade skapade turbulens i prisindex och prognoser flera år framåt. Det hände sig att det hade blivit ett olycksaligt slarvfel i beräkningen av den privata konsumtionen av skor. Nationalräkenskaper är ett komplicerat arbete. Uppemot ett tusen Excel-ark används på nationalräkenskaperna och allt sköts nog vanligen med en stor passion för pålitlighet.

Alltnog, skokonsumtionen visade en orimlig ökning och BNP totalt hamnade en halv procent för högt. Att larmet kom från externa användare och först efter flera månader, gjorde inte saken bättre.

Finansminister #Anders_Borg, som hade fått in felet i sina prognoser, blev högeligen upprörd. SCB hamnade under en extrem press.
All Statistiska Centralbyråns personal kallades till ett möte med finansministern. Personal i Örebro sattes på buss till Stockholm.
Merparten av dryg tusentalet anställda satt i halvmörker på Cirkus Djurgården. Vad skulle hända? Vi visste inte.

Finansministern gjorde entré och höll ett flammande strafftal. Han gjorde klart att SCB hade skapat en allvarlig förtroendekris.

Anders Borg stegade kors och tvärs över den cirkelrunda scenen. Från kant till kant, framåtlutad, händerna på ryggen, upprepandes att ”DETTA FÅR ALDRIG ALDRIG HÄNDA IGEN!”

Tanken bromsade in, likt akvariefisken, som som simmar mot rutan och undrar. Likheten med Kalle Anka i djungeln på julafton dök upp.

Ministerns skotramp på Cirkus runda scen fick vår generaldirektör och avdelningschefer redogöra för hur myndigheten avsåg att agera för att återställa förtroendet för Statistiska Centralbyrån och nationalräkenskaperna.
Regeringen meddelade att chefen för myndigheten vid återkommande tillfällen skulle kallas upp till regeringskansliet för rapport till regeringen om genomförda förbättringar i myndighetens arbete.

Så var det.

Debattinlägg, essäer, satir, humor, IT från insidan, berättelser från svensk förskola, grundskola, akademi och statsförvaltning. Socialdemokrati och kapplöpningen ner till bildningens botten. Lyrik och kristendomskritik. Framtiden och vetenskapligheten. Och allt möjligt.

All text i boken är skriven under åren 1998-1999. Jag hade blivit entusiastisk för WWW redan ett par år innan. 1998 -1999 hade jag kommit in i en mer målmedveten syn på internet. Jag skrev eller digitaliserade gamla texter nästan varje dag.En välfungerande skrivarstuga. Den trista kopplingen till bokförlagen var undanstädad.

Boken ”233 texter på nätet” av Gunnar Sommestad (297 sid) kan köpas i webb-butiker (exempelvis Bokus, Adlib eller BookOutlet), pris c:a 180 kr. I vanlig bokhandel är priset lite högre. Ebok-priset är c:a 100 kr. Boken finns på många kommunala biblikotek. Länk till Vulkans webb-bokhandel!

OM INTERNET
Boken innehåller texter publicerade skrivna och publicerade på webben åren 1998-1999. Det var en tid för drömmar om informationens jämlikhet. Bokförlag och massmediaföretag hade svårt att se nyttan och vaknade endast mycket långsamt till liv. WWW kunde för tjugo år sen se ut som en välkommen garant för yttrandefrihet och demokrati. Idag ser vi hur Google, Facebook och Amazon tycks ha ändrat spelplanen i grunden,

OM FEMINISM
Ett ständigt liv och kiv om kvinnofrigörelse har varit ett påfrestande brus livet igenom för män. I vart fall för den som dagligen sörplat i sig DNs och SvDs kultursidor. Alltså hur man undviker att bli provocerad av det som inte är fair play. Detta kanske rent av är en bra bok på temat ”goda råd till mina söner”. (Många män i detta land trivs med nyheter i mans- och papparollen. Uppskattar det som Åsa Moberg, Birgitta Dahl och Olof Palme fixade.

OM FILOSOFI
En filosofisk kameravinkel är uppmonterad boken igenom. Betyder att här hedras epistemologi och tänke-klassiker som Immanuel Kant och Ludwig Wittgenstein. Och lingvistik i datorer.

OM SVENSK POLITIK
Har du kanske en arbetskamrat som alltid drar igång något snack om svensk politik vid morgonkaffet Om inte, kan du använda den här boken som åsiktskakburk. Den har ett högst varierande utbud av rallarsvingar och oförskämdheter. Rollbesättningen är tjugo år back, så somliga namn och referenser kan vara självklara bara för den som närmar sig pensionsåldern.

OCH MER…
Boken ”233 texter på nätet” av Gunnar Sommestad (297 sidor) kan köpas i webb-butiker, pris c:a 180 kr. I vanlig bokhandel är priset lite högre. Ebok-priset är c:a 100 kr.
Boken finns på många kommunala bibliotek.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

• Vår dagliga nyhet giv oss Gärna en svensk docent.. Kraftverk Parti Möte med statsminister
  Se möjligheterna! Vägra flaggmaten! Läroverk Zero tolerance Har det hänt något under 1900-talet med vårt sunda förnuft?
  Kulturgeografisk och nationalekonomisk sanning Rousseauianer i taigan Heja Inez! Föräldrakringflytande Anorexi
  Den kulturella ondskan Arbetets hjältar EMU, ingen fara! På väg med DN i nästan 30 år + för personval!
  Det ochefbara Att tänka rätt är större… Göran Persson Övermodet Fotvandringstakt
  När välfärdsstaten slutade att leverera… Sjöars naturliga disposition Män och hederskvinnor Det exekutiva Sverige och de intellektuella Muckraking forever
  Mats Hulth 2(2) Fördel Göteborg Kundvagnskriminalitet Huckleberry Finn lever! Moderaters Centrala Organisation
  Coubertinplåster Vi möts vid köksbordet! Denver, USA Svensk gloire i backspegeln Klockan klämtar för svartforskningen
  Kalle Anka Postbåten till Alexandria Gå i stå för 2000-talet Papper på vinden
  I sextonhundratalets Iron Valley Tjurrusningens samhällsekonomiska kostnader El-allergi Brysselpyssel Finnes ö. på Ö ?
  La kohabitation Suédoise Vad är felet med Örebro län? Den inlärda hjälplösheten I Den inlärda hjälplösheten II Tankesmedjor, en problembransch?
  A-papper Till bakfotens historia I källaren under finansministern Trygg med regeringen Varumärkesvård
  Web Khan Shakespeare i Roma Svenska mytmarker Tomrummets politiska teori Sluta varva, inför demokratisk värnplikt!
  Wag the movie dog Vem bryr sig om framtiden?
  När blir systemteori nyttig samhällsvetenskap? Plockepin Kvalitet på nätet Nordsjön
  Världens sämsta design Pär Rådström i backspegeln Det roligaste som hänt sen bilen kom till folkhemmet? Vem älskar inflationen ? Bildningen är död. Pengar är kärlek
  Känsel Sekelskifte Tantkyssar Hej politik!
  Är Gud centerpartist? Arkitextur Sverige och Mexiko Hur går det i historierapin? Urbansex
  Motord
  Det omöjligaste partiprogrammet Leibniz i hängmattan Vankelmodets politik avslöjar sig Kunskapslyft i ALU-kärret – eller kan man vara så fräck att man…?
  Tidsandning Wenn jemand eine Reise tut… Hallå, ryske Herman Lindqvist Tänklöst De fyra stånden i Sverige
  Valsedeln vi forsk’ int’ Dikt Därför är denna biograf bättre…
  Landning Lögn, förbannad dikt, kärlek och politik. Journalistisk omvändelse? Oroligt i Digging City Trygghetskommission!
  Vår onatur Popper i Babylon På livets marginal Bakelser och kärlek Sverige onsdag
  Språkvarning Muddling through Vetenskap Illu vision Det grå ljuset
  Ljuva nedgång och fall? Politik är fattigdom G.G. Framtid för feminismen? Tankens sköna gröt
  UtKant Masculinutile Fantasi Timbro födelsedagsbarn Den intellektuella glappkäften
  Schiz Snapsen, sa stavningskontrollen Tonårsuppfostran och moral Doggers Bankar 1905 Det elfte budet
  Hieroglyfer Grovisshet Tänklösa och kärlekslösa Ja, jag är väl en Sandemosetyp då… Hur Bismarck egentligen var och annat …
  Förtjockad intellektuell navelsträng Hej Zenon! $. Nattredaktionen Tidföre
  God jul, herr Ofvandahl! Menlösa Världs-Uffe Nyttan med humanistisk forskning Årets inspiratör
  Kultur som missbruk Ett år kvar Den hegelianska kavalleri- chocken lever än… Förfallet i våra hjärtan Printed source
  Läsarkontakt Instängd i den nationella byn Läs mindre, forska mindre! Självbefläckelse Det mest förbjudna
  Darwin i familjen Lit Slutet på vetenskapen En kort kulturartikel Kosmos om bakfoten
  Liberty of the Folkhem En meningslös berättelse Tivoli före Recension.
  Till min jämnåriga kvinna, om jag hade någon Omak Kollektivtrafik i vår tid Lysande utsikter Nattredaktionen
  På vandring Entering the world of Visual Basic after three years with Delphi Egalitarismens draksådd Att köpa ved på landet Nattredaktionen
  Kackel Själalykt Vadå kultur!? Problem med kartan igen När kommer webb-tidningen?
  Tillbaka till Aten Skarpnäck Samtal i bordellen Anorektiska glädjeämnen Usel svensk perestrojka
  Den moderna ungmön Cultural Bullshit FAQ kontaktannonser Kärlekskritik The Mailer and the dead
  Mediapolitik på dekis Hmm Das Kant an sich Exit print-on-demand På spaning efter den beslutsamhet som flytt
  Den intellektuella mutationen Man blir så trött… Issågat Hoppfull politisk sommarnatt Kön, könare, könast
  Social Science Forever Otium Augusti år -1 Bildligt talat Människans återkomst
  Babels hus Långbänkning och märkbänkning Portalitet och tillgänglighet 40 år av filosofisk tillbakagång Nattredaktionen
  Off Rue Saint Denis Hyresgästföreningen och svensk klientideologi FramtITstudier Konspiratorisk förfining Varför inte lägga ner P1?
  Art Somliga är mer solidariska än Att coacha kvinnor Forskräckligt? Utanförskapets utomordentlighet
  Enkätbrist till jul Språkets fördummande roll Nattredaktionen Lexika Singel
  moses@god.com ? Almodóvar painting Moderna Dante-kretsar Mini-essäer Nattståndet
  Skutvändning? Norge inom oss Schyman & MP3 Kama Sutra – ändstation
  Leve bildningen! Nattredaktionen Dan före året före

Boktips: ”233 texter på nätet”
En ny bok av Gunnar Sommestad

(Inlägg i Facebook, ang ”Kvinnor stressar sönder sin sömn
aftonbladet.se”)

”Min son, välkommen hem till mans-buren. Var det feminism eller kommunism? Somliga väljer vänsterspåret och funderar aldrig på att kliva ur. Som vissa VPK-vänner jag har. Vänskapen med Kuba tycks aldrig falna. Och skådespelarkommunister. Och amerikansk vänster som älskar den tro på det himmelrike som centraleuropeer har fått sopa ihop skiten efter. DN:s och Aftonbladets kultur-redaktioner är nog det trygga vattenhålet för sådan ”hard-wired” vänster.

Andra kämpar länge med frågan om man växt upp till att bli lurad och manipulerad. Man kan prova andra spår, men oddsen för att man ska passa är inte goda. Axess-folket har försökt lansera en motståndsrörelse i idé-debatten i Sverige, men jag har inte imponerats. Somt är lite för banalt. Mitt råd: Lämna postmodernistiska hyperradikaler åt sitt öde. Historiens dom kommer ifatt en dag. Såsom den kom ikapp Den Tredje Ståndpunktens aktivister efter 1950-talet. Bli inte provocerad! Tänk på att akademiska intellektuella drabbningar går folkmajoriteten förbi.Lär av verkligheten, desarmera begreppsapparaterna.

Härute i Hässelby växte Herbert Tingsten och Gunnar Sträng upp. De gick i samma folkskola ute vid Kyrkhamn vid Hässelby ”Avföringsverk”. Herbert bodde i ingenjörsvillan och Gunnars pappa mockade skit på verket under vidriga förhållanden. De gjorde en fin resa utan vare sig Jante eller modern examinerad ignorans! Herbert förskansade sig på DNs ledarredaktion och jagade tredjeståndpunktare med hagelgevär under många år. Gunnars statsminister-chefer hade ett hemligt NATO-medlemskap inlåst i ett kassaskåp på högkvarteret.

Det finns alltid viktiga saker att utveckla. Lär av verkligheten! Vårda vår manlighets traditionella roller, de behövs. Lär av dem som är dig emot. Kalla dig inte feminist eller hederskvinna! Så kommer skatteåterbäringen i form av en fin papparoll farande på en linbana till just dig!”

1.

Det sommestadska varumärket har växt till sig. Det är snart dags att fira 50 år.

Sommestad skapades under flytt till Uppsala’s Luthagen, närmare bestämt på Börjegatan 7. Ett av många hus som byggpatriarken Diös skapade. Lägenheterna hade öppen spis, vilken densamme Diös alltid personligen slutjusterade i varje lägenhet.

I Diös’ kölista för denna hörnfastighet fanns en joker: Folkskolläraren och kantorn Alvar Den Glade, (fallen efter plåtslagarmästare Gunnar Persson i Tranås) och hans maka Evy Skarpa-Viljan från Husqvarna.

Alvar hade med viss möda lyckats hänga kvar med sin lägenhetsbokning i BRF Dagmar. Spara pengar kunde de nog. Smålännings-kompetens ska man ta på allvar.

I huset skulle annars ovan oss komma att bo neurologprofessorn Bohm, som inte tålde buller, åldrige Biskop Cullberg Västerås högst upp till höger, far till två välkända bröder inom psykiatrin, mitt emot Herr Didner, innehavaren av en exklusiv modebutik, två över oss Fricks, författare och akademiker, osv,

Snett under oss i en tvåa bodde en tid en gladlynt ung man med yvigt blont lockigt hår. Jag tror att han brukade synas i en vit Volvo P1800. Han skojade ofta med grannar och brukade visa att han köpte oxfilé till sin lilla sällskapshund i Konsum tvärs över Fredsgatan. Alvar Den Glade döpte honom förnöjt till ”JS”, eftersom det kryptiskt stod J.S. på dörren. Ja man förstod väl kanske att han förmodligen var kopplad till Korsnäs storfinans och pengar.

Alltså, Jan Stenbeck, kapitalist och svensk samhällsomdanare i världsklass.

 

2.

En vacker dag, när flytten från lärarbostaden i Börje till Börjegatan 7 hade närmat sig, stegade en upprörd Alvar Den Glade in i den gula lärarbostaden, 7 km från infarten till Uppsala. Evy försökte likt en vasstungad Sherlock Holmes dra fram kontentan av hans stadsbesök: Jo, då, vi var nog kvar som blivande lägenhetsinnehavare. Om nu inte domprosten XYZ… blum, blum, blum. Men på en annan dörr i trappuppgången än vår  stod det ”A. Persson”!

Anfäkta anamma, nu skulle namn bytas!   Borta var bakdantet av lärarkompisar som bytt namn. ”Ingvar H. Ericsson”-strategin dög inte heller.

Året var 1962. Sex röstberättigade ”Persson” varav fyra barn. Vi barn satt på parkettgolvet under den rejäla dragdörrens öppning mellan vardagsrum och bibliotek i Börje. Tvillingarna var fem år och definitivt begåvade nog att delta. Patentverket hade försett oss med en lista: ”Sommeryd, Sommeröd, Sommefors, Sommestad, Sommeby” och några till. Det enda blockerade var egentligen ”Somme”. Många har väl sett brädgården ”UNO SOMME” vid samhället Sommens järnvägsstation.

Jag röstade ”stad” och hade kunnat tänka mej ”ryd”.

3.

Sommestad har onekligen haft framgångar som varumärke.

Först ut var en advokaten Mats som utvecklade välfärdsstrategierna för idrottsstärnor.( Kusin Mats tog namnet efter benägen förfrågan.)
En professor blev det, med modern genusinriktning. En stycken var möjligen besvärande skralt för att vara i den uppsalakoordinaten. Liten till växten, men naggande god. Carl Tham lanserade Lena och Bo som ett nytt myrdalspar. Alltnog, Lena S. har varit verksam. (”Man måste vara VERKSAM” sa min förste svärfar från F16. Jag tror att han menade att det skulle vara både idoghet och effekt.) Lena gick vidare som energtiminister, ideolog för vänstersocialdemokrater och är nu landshövding. Professorsfamiljen har skickat två söner till engelska högskolor, den ene till Trinity College i Cambridge. Dessa begåvade unga män är dock inte Sommestad utan ”Malmberg”.

Eva, operalibrettist m(mycket)m finns i södra Sverige och ännu mer i Damark.

Emma, danskt barn, och genetiskt halvsyskon med uppsalabarnen, har pappans namn Holten. Hon har den sista tiden turnerat jorden runt och berättat om sitt alternativa koncept för att möta kränkande pornografi i det demokratiserade informationssamhället.

En av mina söner har disputerat på KTH och ansvarar nu för ett laboratorium i Linköping där man bl.a. simulerar datakrigföring.

En annan basar för en programmerngsstudio i Stockholm som sköter dataspelssuccén ”Candy Crush Saga”. Sedan en tid har det varit världens mest spelade spel på mobiltelefon.

Och så är det alla vi andra som kanske gjort väl så viktiga saker utan att vara kändisar.

4.

En utvikning: Min finska hustru Orvokki har en kusin som var enda barnet i sin familj. När hon fick sitt andra barnbarn berättade hon detta för den kusinen. ”Jo, jaa. Jag har trettiotvå.”!! — På ett kusinmöte nyligen i mittersta Finland hade han med sig sina barn- och barnbarnsdata på släktforskningsblanketter. Så hans tal blev inte besvärande långt.
(En cool laestadiankille med husvagn och välbehållen fru. ”Det är klart att det är trevligt, men numera känns det allra bäst när man ser baklyktorna på bilen”, sa han. Då hade han med god fart passerat sextio banbarn!